Amor Vincit Omnia

Skärpning Ämeli.. åter igen så måste jag ta tag i mig själv och skälla lite för att jag ska få arslet ur vagnen och uppdatera min blogg minst en gång i veckan men denna vecka har varit kaotisk!!

I över en vecka nu så har min kära sambo vart på sjukhus.. Det började förra måndagen när vi vart på föräldragruppen, Då frös Patrik och var allmänt nere.. Sen natten till tisdagen så fick han feber och den höll i sig hela tisdagen och bara ökade och ökade.. Vi ringde tre gånger på två dagar till sjukhusrådgivningen och frågade vad vi skulle göra för inte nog med att han hade hög feber så spydde han flera gånger men dom sa bara att blir han värre får ni ringa eller komma in.. Febern steg och steg och tillslut hade han över 40 grader och då ringde vi en sista gång och vi fick samma svar, kom in om det blir värre HALLÅ vi ringer ju för att det har blivit värre.
Så vi bestämde att vi skulle åka in till USÖ med han.. Vi kom in på akuten och då var det riktigt dåligt med han! Han mådde piss dåligt och orkade inte ens sitta upp han hade en fruktansvärd huvudvärk och var ljusskygg, jag hade försökt ge han vätske ersättning hela dagen men det spydde han upp med!
På akuten var det inga problem att komma in.. Han fick träffa en sjuksköterska som tog lite prover på han och sen fick vi vänta, jag var där från kl 21 till 01.. Halv ett ungefär kom läkaren och stallde 1000 frågor men han fick inget bra svar om vad det kune bero på så läkaren bestämde sig för Patrik skulle få ligga kvar för observation.Jag trodde det bara skulle bli över den natten men nu har det gått 8 dagar och han är pytte lite bättre men det är INTE bra, det är jätte konstigt.. Febern vill inte ge med sig och han är fortf. jätte sjuk.
jag saknar han som sjutton ju..

Läkarna hittade inget svar på vad som orsakar det hela och det gör dom fortf. inte, inget som kan vara till hjälp i alla fall..
Först efter ett par dagar sa dom att det kunde vara hjärnhinne inflammation men dom viste inte för han kunde böja ner hakan till bröstet, Sen sa dom att det kunde vara ett elakartat virus men som sagt dom hitta inget på alla prover dom tagit och då har dom tagit typ 50 rör blod,2 st ryggmärgs prov,röntgat hjärnan,hjärtat,lungorna M.M, avförningsprov men dom hittar fortf. inget..trots det har han har haft ca 40 grader feber en hel vecka.. Är inte det lite konstigt?
Sen sa dom igen att det kunde vara hjärnhinne inflammation men idag så trodde dom att det kunde vara en inflammation i en kota, vet inte om det var i ryggen eller i nacken för han har haft jätte ont i nacken i några dagar så han inte kan röra sig..
Men det vore ju mycket bättre för alla om dom kom på vad det var så dom kan fastslå en diagnos och utifrån den börja ge rätt medicinering.. Igår tror jag det var så satte dom in antibiotika till han så vi får hoppas att det vänder snart.. Stackare... Han ligger där helt ensam och är jätte sjuk och helt nere.. Jag är och hälsar på han varje dag och försöker få honom se det lite positivt att han snart blir bra. Men det är inte lätt för han att se framåt..
Jag försöker vara stark för han men när jag kommer hem så brister det.. jag sitter här ensam i våran lägenhet och gråter och saknar han så det gör ont. Och Patrik verkar inte vilja visa för mig att han är ledsen så han släpper ut allt när hans familj ringer eller är där.. Jag önskar det fanns något att göra eller säga som får han bli bättre eller i alla fall på bättre tankar!

Vad ska man göra?


Jag önskar innerligt att han blir frisk snart, jag oroar mig också för att det inte ens är 40 dagar kvar tills vi ska ha barn, tänk om han kommer för tidígt och att patrik inte är hemma, va gör jag då?? Det kan jag kalla mardröms scenario!!


Aja inte värt att grubbla för mycket för då blir jag nog knäpp!!

Ses snart igen!
Puss och hej


Och Emelia.. jag tänker på dig vännen, du kan ringa om du vill prata!